Revolt!

Jag tänker göra revolt.

Det är så jävla mycket snack nu om att vara sig själv och jag kräks på alla som står så extremt mycket för vem dom är.... Jaha... So what? Är du bekväm så håll käften och bespara mig all den inre energin jag lägger ner på att hata dig. Eller så slutar jag vara fientlig. Men det får bli en annan dag. Hursomhelst, jag tänker göra revolt. Jag tänker i ren jävla irritation representera alla ensamma schizofrener i samhället och stå för att jag är någon annan. En helt annan jävla människa. Jag ska liksom bryta alla normer. Think outside the box! Jag ser det som mitt jobb nämligen. Att få folk att tänka annorlunda.

Sluta stå för vem fan du nu är och var dig själv ist! Bara vara!

Längtan och nya tag

Jag vaknade mitt i natten. Kände kyla mot min rygg och vände mig instinktivt för att krypa nära din rygg, lägga armen runt din midja och låta handen vila under din kind. Sådär som du brukade ligga mot mig. Fast med armen tryckt mellan mina bröst. Med näsan i min nacke.

Men jag var för kort. Min näsa nådde bara halvvägs upp på din rygg. Men värmen var densamma. Tryggheten var densamma.

Men du låg inte där. Och plötsligt kändes sängen skrämmande stor. Jag saknade just din hud mot min ensamma kropp. Men du låg inte där. Du var borta för alltid.

Jag skrev ett sms till dig, kära Christopher. Ett sms som aldrig skickades. För jag saknade dig för mycket, för mycket för mitt eget bästa. Istället lät jag tårarna rinna. Det var inget mer med det. Dom rann, och ensamheten kändes outhärdlig.

Jag glömmer dig aldrig.

What sex realy is, the entire truth!

Sex is when a guy sticks his location in a girls destination to increase population, for the next generation.

Do you get my explanation or do you need a demonstration?

Jaa ni, kände menvärkens ömma känsla imorse på bussen och förstod genast varifrån den senaste tidens överdrivna sexlust kommit ifrån. Ahaaa, ägglossning alltså! Inte så skumt att jag inte kunnat taffsa på mina egna bröst som vanligt utan smärta då. Det är ett helvete man går igenom som tjej. Fast helt ärligt så lider jag inte så mycket av det, jag tycker mest om att klaga bara.

Uppkörning i måndags då. Gjorde ett klantigt stress misstag och kuggade även denna gång. Börjar bli irriterad på mig själv nu eftersom jag kör så jävla dåligt när jag blir stressad. Att jag skriver teori för tredje gången imorgon är iof ingen överraskning. Hade jag klarat det direkt hade jag blivit mer förvånad, plugg har aldrig vart min grej riktigt. Men nu har jag pluggat, önska mig lycka till!

Förövrigt är jag världens yraste person. Jag glömde bort 2 körlektioner och en uppkörning. Körskolan ringde och frågade vart jag var och påminde mig om uppkörningen. tur var väl det för jag hade verkligen helt förträngt det. Sen idag glömde jag bort nationella proven.... Härligt Elina! som Sylve skulle ha sagt.

Modevisningsbilder.

Så, modevisningen avklarad. Nu har vi sytt och slitit i månader för dessa förbannade klänningar och äntligen är det över . Gick väldigt bra och har vart en trevlig helg i helhet.

Carl-Jan Granqvist är, för er som inte redan visste, inte särskilt mycket ett hänga i julgranen. Gubbsjuk gubbe helt enkelt. Bläsch. Men allas klänningar var superfina och våran visning var det som gjorde hela mässan. Great fun! Här kommer bilder! Fler bilder finns på facebook.

Fredagsångest, existerar det?

Fredag kväll, börjar närma sig 11. Ensam, nykter, chipstjock och bubblig i magen av läsk.

Det känns som det var så länge sedan jag hade familjefredag så jag faktiskt har glömt bort hur man gör... Det finns ju för fan inget att göra. Brukar ju vara halvvägs till krogen såhär dags liksom...

Och sp lite bilder från halloween. Jag och bror min. Sminket som Jokern är min skapelse.



Ajja, hursomhelst. Skrev teori prov idag, fredag den trettonde. Kuggade med ett poäng givetvis. Jävligt surt. Men nästa gång kör vi hårt liksom, tredje gången gillt och med ett poäng förbättring ska jag nästa gång nå upp till de ärofyllda underbara 52 poängen. Inte 50, inte 51, utan 52.

Positiv feedback för nya headern sökes. Har tagit Jonni timmar att göra den och ändå accepterade inte blogger en blinkande header...

Ledsen tjej därmed jag vara.

Imorgon vinet och chokladen visningen i Söderköping. Här är min supersnygga klänning som må vara vacker på utsidan men kolla för bövelen inte inuti! Textillärarna gråter och Coco Chanel vrider sig i graven av alla lösa trådar och felsydda fållar. Men sådant är livet när man har bråttom.

Blev ju ett förhållandevis tråkigt inlägg igen. Men på senare tiden har jag mått riktigt bra och liksom konstnärer så presterar jag bäst i depression.

Och JA! Jag har blivit besatt av skor. Ledsen att säga det, jag vet att jag varken är först eller sista med den här grejen. Men jäåvlar vad det finns fina skor alltså. Det är helt sjukt. Jag blir som tokig när jag ser ett par snygga skor. Funderar på att köra en liten fotosession på alla skor någon dag. Alla som jag gillar iaf. Jag ska erkänna en sak. Ibland står jag bara och kollar på alla vackra skor där dom står. Ibland tar jag på mig dom på kvällarna och bara kollar. Mår man bra då? Jag tycker bara det är så fint. Med höga klackar. Ni vet som när man ser en otroligt vacker människa och bara inte kan sluta titta.... Ah, synd bara att ekonomin inte håller. Det gör mig ledsen.

Hej bloggen!!!!11!!!11111

Jag har verkligen inte tid att skriva massa oväsentlig skit här så ni får en bildjäfel ist!!

VARSÅGODA FÖRFAN!

Foto och redigering: Jonni Keisu såklart.

Är asstressad och jävligt uppe i varv, va. Därav små glädjeblandade vredesutbrott ibland. Och det mindre korrekta språket hänvisas med till humörets egna lilla bergochdalbana.

Peace!!one1!!oneone111

Gitarr fetish?!

Många saker vi gör och tycker är fan i mig påverkade från tidiga barnsben. Jag har länge haft en extrem förtjusning i män som på riktigt kan hantera en gitarr. Liksom bara leka över strängarna så det blir musik. För att inte tala om killar som kan sjunga till.. Oh fyfan nu måste vi byta ämne tror jag.

Hursomhelst så har jag relaterat denna smått besatta känsla till min barndom. Eftersom jag har läsare som passerat 40 med så måste även tilläggas att jag själv inte räknar mig som barn efter min 18 års dag.

Anyway, min far har alltid spelat gitarr. Troligtvis redan innan jag föddes. När han spelade för mig så kände jag mig alltid så himla lugn. Det är liksom något som aldrig riktigt släppt. Det är något som bara fyller mitt hjärta när jag hör dom tonerna. En av de speciella låtar jag aldrig glömmer är Flickan och Kråkan.

Den här tryggheten har på något sätt överförts till ett intresse hos killar. Det är nog så som man säger. Att kvinnor söker sig till män som påminner om deras far. Hur perverst det än låter.

Jag har alltid älskat min pappa väldigt mycket. Trots att orden aldrig uttalats så har han betytt väldigt mycket för mig. Jag har aldrig vart tjejen som suttit inne med mamma och stoppat strumpor och bakat. Kanske är en gammal vision förresten. Men min barndom tillbringades sida vid sida med min far. Han är klok, han är vis, han förstår människor så oerhört bra. Jag har alltid beundrat honom.... Min kära far.

Men så kom den där dagen. Den sista dagen med min far som största och ända idol.

Jag tror inte på skiten, men när min mor väntade mig så önskade hon sig en flicka med sin makes tjocka hår. Hon ville ha en dotter som påminde om honom, om min far. Jag fick hans hår. Jag fick hans ögon, jag fick hans sinne.

Men sen kom den där dagen. Den sista dagen jag satt ihop med min pappa på det sättet.

Jag har aldrig förstått varför han gjorde det. Jag kommer aldrig förstå varför han gjorde det. Varför min älskade pappa fick för sig att låta händerna nudda mitt ansikte. Hur min älskade pappas snälla ögon kunde tappa sin glimt på bråkdelen av en sekund. Och plötsligt låg jag där på golvet. Sviken av min egen far. Utan trygghet, utan tro. Men en bultande känsla i ansiktet och ett hjärta krossat i tusen bitar. Han bad aldrig någonsin om förlåtelse. Han bad aldrig någonsin om ursäkt för det han gjorde. Smärtan klarade jag, blåmärkena klarade jag. Men förtroendet till min far kommer aldrig någonsin igen.

Det gör ont i mig att skriva orden nu. Jag gråter vid tanken på minnena. Men det är dags att bearbeta nu. Jag måste komma över det här. det har gått år och även om jag aldrig kommer förlåta honom så kan jag iaf försöka acceptera det. Man måste acceptera det som hänt. Det är som Ronja säger. Även om hon själv inte vet det är hon min nya idol den där tjejen.


Idag, 18 år. Snart vuxen. Snart ska jag flyga ut ur boet. Idag är jag tjejen med ett extremt bekräftelse behov. Jag fyller upp saknaden av kärlek från min familj med uppmärksamhet från killar. Jag sätter mig själv som offer och det vet dom. Det är sådant som killar känner. Därför söker jag mig till fel sorts killar. En kombination av dessa två saker. Jag tar den som vill ha mig.

Men problemet är lokaliserat och ska därför utrotas. Vet man vad problemet är är förutsättningarna att bli av med det mycket större. Så nu ska jag laga mitt brustna hjärta. Lära mig stå på egna ben. Bli självständig igen......